Är serien you bra

Märk och förundras också över skådespelaren Saoirse-Monica Jackson, vars gummiansikte rymmer så många olika uttryck att seriens ton kan skifta från en sekund till en annan.

Förutom de stora linjerna finns här så mycket att upptäcka och utforska. De flesta av scenerna vibrerar av färg och är komplexa i sin uppbyggnad, mycket tack vare seriens budget och därmed dess möjligheter, men även på grund av superb klippning i och mellan de olika sekvenserna. Bland gästskådespelarna märks Chloë Sevigny och Dascha Polanco. Säsong 2 är något annat.

De tematiska krafterna lyfts med finess och stil och utan att en minut eller ens en sekund känns överflödig. Det är en rivig start som sätter ton och stil och lovar ett slags samtida ungdomsmelodram med kulsprutedialog där tematiken främst fokuserar på alla fallgropar som ambitionens högsta trappsteg bjuder på. Sockersöt och supergullig dokumentärserie som naturligtvis handlar om hundar, men lyfter nosen så att resultatet även fokuserar på livet.

Ett storslaget projekt, där resultatet är häpnadsväckande. Slutet är visserligen inte perfekt, och i vissa stunder inte ens tillfredsställande, men resan dit är den mödan värd. Just därför landar seriens tematik i något som kan beskrivas som att vägen framåt kan vara en evig holmgång, trots lycka och kärlek. En modern sitcom-klassiker, som överlever varje ny säsong tack vare sin strålande ensemble.

Ena stunden bjuds på scener från Arktis, sedan flyttas fokus till Sydamerikas djungel och därefter koncentrerar sig man sig exempelvis på de djupaste av oceaner och Afrikas landskap. I säsong 3, liksom en kommande fjärde omgången, är det Olivia Colman som spelar seriens huvudroll.

You imdb

Det här är givetvis också en triumf för filmfotografi som konst. I centrum står ett antal rollfigurer vars drag och personligheter det omedelbart går att identifiera sig med. Första säsongen är till en början aningen seg, men växer sig stark. Här kan alla huvudrollsfigurer bära upp ett enskilt avsnitt och därmed blir det aldrig chansartat eller tråkigt att ta del av ett avsnitt.

En preliminär recension av tv-serien You

Exempelvis blir tv sällan snyggare än i de avsnitt som Andrew Dominik regisserar i andra omgången, vars helhet knappt har något överflödigt fett. De senaste tio avsnitten är bättre än de första 20, där nya och gamla favoriter som Erin Doherty prinsessan Anne och Helena Bonham Carter prinsessan Margaret ankrar avsnitten på nya sätt. I både säsongerna hittas även psykologiprofessor Wendy Carr, som spelas av Anna Torv.

Regissören Jakob Verbruggen vet exakt hur han ska hantera varje scen för maximal effekt, medan Tom Rob Smiths manus är ombytligt och på så sätt håller intresset uppe från start till mål. Det här är en enastående serie, som kretsar kring sådant som depression, trauma och vänskap. Första säsongens avslutande avsnitt pekar med hela handen mot den fortsättningen som kommer.

Tajt som tusan och effektivt i varje stund. Seriens tredje del öppnar också upp världen för dess rollfigurer, vilket blir ett nödvändigt avbrott och en möjlighet att fördjupa drivkrafterna. Samtliga kontinenter är representerade och filmteamet - sammanlagt handlar det om fler än personer - har tillbringat tid i 50 olika länder. När den har premiär är ännu inte känt, men redan nu är det svårt att se hur upphovstrion ska lyckas ro i land med något lika bra som de här åtta avsnitten.

Upphovsmannen Mike Schur och hans medförfattare har, helt enkelt, skrivit en luftig serie som utvecklas, överraskar och ständigt tvingar tittaren att stå på tårarna. Premissen - ett gäng polare bor i ett vad som tidigare var ett sjukhus - känns igen från andra serier, men här finns överraskande mycket djup och ständiga skiften mellan komedi och lättare drama. Många serier kan ju, exempelvis, lyckas med två säsonger av bibehållen höjd, men att fortsatta framåt i sex omgångar med samma, och stundvis ökande, styrka mäktar få serier med.

Ytterligare en säsong är beställd. Ser man första säsongen som en berättelse om samla ett team som försöker hitta ett bättre sätt att fånga och spärra in mördare, handlar säsong 2 om att all fakta detta team samlat in fortfarande är för lite, och att tvivel inte går att kvantifiera eller sätta ord på. David Fincher är en seriens drivande kreativa krafter och regisserar flera avsnitt.

Varsamt underhållande, med tjocka och tunna skämt som skjuts iväg med full kraft och nästan hela tiden. Denna spanska serie är beroendeframkallande i ordets rätta mening, och trots sina brister ständig underhållande och spännande.

Det är en serie som hoppar mellan kontraster, mellan storlekar och vikt, mellan rovdjur och larver, mellan möjligheter och förlorat hopp och visar på så sätt den mångfald som finns i världen och omkring oss, men som riskerar att försvinna. Seriens komplexa rollfigurer driver sina yttre och inre konflikter till spetsens udd, men är ständigt trovärdiga tack vare ensemblen, ledd av Bob Odenkirk och fulländad av Rhea Seehorn och Michael McKean.

Inte mycket att orda om här. Sex fristående avsnitt som alla måste ses, där dynamiken mellan människa och hund och betydelsen de fyrbenta vännerna kan ha är hjärtskärande och stundvis emotionellt utmanande. Detta har gett Murphy och medförfattarna Brad Falchuck och Ian Brennan friheten att ägna ett helt avsnitt åt att mura grunderna för säsong 2 och därmed lova en ny rivstart när serien återvänder. Det här är en serie som inte har bråttom, en kärlekshistoria maskerad som spionthriller där känslorna hittas i det som inte sägs.

Japp, detta är serien som sett till antalet säsonger håller högsta genomgående kvalitet efter de ovan nämnda fem.