Vart finns det sälar

Ekologiska fotavtryck

Vikaren är egentligen en arktisk art som blev instängd i Östersjön efter den senaste istiden. Kutarna föds mellan februari och juni. Den svenska populationen lever i Bottenviken. Gråsälen äter all slags fisk men strömming dominerar i alla åldersgrupper. Gråsälen föder sina ungar mellan februari och mars, gärna i packisbälten, men vid brist på is även på kobbar och skär längst ut i havsbandet. Det gör kuten bättre anpassad för att tidigt gå ner i vattnet.

Knubbsälen är mycket mindre än gråsälen, men storleken mellan honor och hanar skiljer sig inte så mycket åt. Eftersom sälar har fördröjd fosterutveckling sker parningen redan någon till några veckor efter det att honan har fött sin kut. När sälen dyker andas den ut och stänger öron och näsborrar.

Knubbsälen kan bli mellan år, honorna lever oftast längst. Ungen diar i cirka tre veckor, under den tiden ökar den i vikt med omkring kg. För att kunna tillbringa lång tid under vattnet sparar de på syret genom att blodet främst transporteras till de viktigaste delarna av kroppen som hjärta, hjärna och det centrala nervsystemet.

Till skillnad från gråsäls- och vikares kutar föds knubbsälens kutar utan den vita, tjocka pälsen som den tappar redan under fosterstadiet. Sälar till hör däggdjuren och är väl anpassade för ett liv i vatten. Honan är något mindre, cirka 2 meter lång och upp till kg. Knubbsälen äter en varierad kost, där över 30 fiskarter kan ingå. Honan lämnar kuten efter cirka veckor, då den får klara sig själv.

En gråsäl kan bli upp till år och honan blir oftast äldre än hanen. Gråsälen finns framför allt i Östersjön, längs västkusten finns endast enstaka djur. För att klara trycket från vattnet när sälen dyker, har de en elastisk kropp och revbenen kan tryckas ihop utan att skada inre organ.

Vad äter sälar

Även hjärtfrekvensen går ner när sälen dyker. Av Sveriges tre sälarter är gråsälen den största och vikaren är den minsta. Efter att digivningsperioden är slut lämnar honan kuten och efter cirka en månad av fasta, får kuten själv lära sig att jaga sin föda. Hanen kan bli som mest cirka 3 meter lång och väga upp till drygt kg. Honan spenderar hela sin energireserv under digivninngsperioden, men kan äta i slutet av perioden då kuten lämnas på ett skär.

Till färgen är hanen mörkgrå, brun eller svart med ljusa fläckar, ibland flammig. Kutarna föds med en lång, tjock ullig päls som de fäller, mellan veckor efter födseln. Alla tre sälarterna kan alla dyka ner till flera hundra meters djup. De har ett tjockt späcklager som skyddar dem mot kylan. Färgen som är samma hos honor och hanar, är gråspräcklig.

Kroppen är spolformad med fyra labbar för att ge en bättre simförmåga. De äter främst fisk och blir mellan år gamla. Skarpsill, sik och flundror är ochså vanliga arter på menyn. De föder en kut per år, någon gång mellan februari-juni, beroende på art. Knubbsälen är vanligast på Sveriges västkust, men det finns även en mindre, genetiskt isolerad population vid Kalmarsund.

Av Sveriges tre sälarter är gråsälen den största. Honan däremot, som inte hinner äta under denna period, minskar i vikt med cirka kg. Alla tre arterna tillhör familjen öronlösa sälar Phocidae , även kallade egentliga sälar. Sälarna blir könsmogna vid års ålder. Honor och ungdjur är ljusgrå med mörka fläckar, oftast med en ljusare undersida.

Knubbsälen föder sina kutar i juni, cirka 11 månader efter parningen. Hanen blir omkring 1,8 meter och väger cirka kg, medan honan som är lite mindre blir 1,7 meter med en vikt på cirka 80 kg. Syre kan även lagras direkt i sälens muskulatur.