Vad är en neurologisk kontroll

Erb beskrev myasthenia gravis och bekräftade kopplingen mellan tabes dorsalis och syfilis långt innan spiroketen upptäcktes. Vem av dessa som var först kan diskuteras, men sannolikt bör Erb få äran av att tidigast ha insett betydelsen av sina fynd. Collier noterade att Babinskis tecken finns hos småbarn, och förklarade detta med att »the pyramidal system was not fully developed« hos de små barnen.

François Magendie — beskrev dorsalrotens betydelse för sensorik och ventralrotens roll i motorik. Hur den neurologiska undersökningen lämpligen ska utföras och vilka test som ska ingå finns det olika åsikter om, och det är inte föremål för denna artikel. Westphal uppger att han själv studerat detta , men inte publicerat sina fynd. Gowers beskrev att knäreflexen var lättutlöst vid pyramidbaneskador »due to loss of some controlling influence« och försvagad vid skada på perifer nerv och nervrot.

Det stimulus som Babinski beskrev var »piqûre de la plante«, vilket kan översättas med »stick« på fotsulan. Som redaktör för tidskriften kontaktade han Erb, och deras respektive bidrag publicerades i samma utgåva av tidskriften , med Erbs bidrag först. Det har hävdats att Westphal inte skulle ha publicerat sina fynd om han inte som redaktör fått se Erbs manuskript. Ungefär samtidigt noterades att fenomenet kan förekomma normalt hos småbarn och under epileptiska anfall eller viss metabol påverkan.

Det är två tyska läkare, Wilhelm Heinrich Erb — och Carl Westphal — , som är betydelsefulla för introduktionen av i första hand knä­reflexen. Detta lärs fortfarande ut efter snart år. Babinskis primära intresse sägs ha varit att hitta neurologiska statusfynd för att skilja organisk skada från funktionell påverkan hysteri, med dåtida språk.

Erb sammanställde sina observationer och skickade sitt manuskript till Westphal, som var redaktör för tidskriften Archiv für Psychiatrie und Nervenkrankheiten, för publicering. Hur länge har man undersökt reflexer som del i läkarundersökningen?

Neurologstatus -

Att kunna se och analysera vad vi har runt omkring oss är ofta vad som leder till medicinska framgångar, konstaterar neurologiprofessorn Sten Fredrikson i sin exposé över den neurologiska undersökningens utveckling. Erb själv sägs ha dött i en luftvägsinfektion som han ådrog sig på väg hem från en konsert där han lyssnat på Beethovens Eroicasymfoni. I en kort rapport på 28 rader beskrev Babinski »réflexe cutané plantaire« och konstaterade att extension av tår kunde ses hos personer med »affection organique du systéme nerveux central«.

Hur tårna rörde sig under plantarreflexen var mindre uppmärksammat, men Carl Wernicke — angav i sin lärobok från att dorsalflexion var det normala. Det intressanta är alltså att Erb insåg att förändringar i knäreflexen kan avslöja sjukliga förändringar, till exempel i ryggmärgen. Det kan noteras att Babinski i sin första rapport skrev »phénomène des orteils«, det vill säga tåfenomenet, och inte speci­fikt stortån.

I stället ges här en kort exposé över den historiska bakgrunden till några av de delar som alla tycks vara överens om ska ingå i en grundläggande neurologisk undersökning, det vill säga muskelreflexer i armar och ben, Babinskis tecken och Rombergs test.

Erb beskrivs ha infört neurologi som eget ämne i undervisningen av läkare i Heidelberg, och han uppges ha varit för Tyskland vad Jean-Martin Charcot var för Frankrike — den ledande neurologen. Denna bok beskriver, utan överdrift, enligt förordet »in some detail« vad som är nödvändigt för en neurologisk undersökning. Joseph Babinski — torde sannolikt vara den neurolog vars namn är det som fortfarande nämns i flest journalanteckningar.

Det var en belgisk neurolog, van Gehuchten, som uppges ha betonat betydelsen av stortåns rörelse, vilket Babinski själv också påpekat i en kongressrapport Det var samma belgare som föreslog att tåfenomenet skulle kallas »Babinskis reflex«. Plantarreflexen, det vill säga att stimuli under fotsulan kan leda till flexion av fot, knä och höft, var känd och beskriven sedan tidigare även i dåtida textböcker.

Den fysiologiska bakgrunden till reflexen kan enligt vissa spåras till bland annat Georg Prochaska — , som beskrev en afferent och efferent komponent i rörelser hos grodor. Marshall Hall — uppges vara den som införde begreppet »reflex« och föreslog att centrum för denna aktivitet var i ryggmärgen. Att skadan sitter i pyramidbanan presenterades något år senare.

Hans sista år blev dock mörka: två av fyra söner hade dött och den tredje stupade i första världskriget.

Neurologisk undersökning i medicinhistoriskt perspektiv

Under de första åren efter Babinskis första rapport spreds fyndet även utanför det franskspråkiga området, och den första engelskspråkiga beskrivningen uppges vara av J Collier i Brain Col-lier lyckades också publicera det första »instantaneous photograph« av stortåns rörelse och införde begreppen »extensor response« för förekomst av Babins­kis tecken och »flexor response« normal plantarflexion.

Ytterligare något som stärker Erbs roll är att Erb beskrev sitt fynd som en riktig reflex, medan Westphal såg sitt fynd som en lokal muskel­kontraktion utlöst av slaget på senan. Erb kallade sitt fynd med knäreflexen »Sehnenreflex« och Westphal »Unterschenkelphänomen«. Enligt Barré hade Babinski som vana att klappa patienterna på fotsulan när han passerade på ronden. Ett sekels förberedelser hade sålunda föregått Erbs idé att utnyttja knäreflexen kliniskt.

Att benet kan hoppa till vid slag mot patellarsenan var i sig ingen nyhet, vilket den brittiska läkaren Grainger Stewart påpekade »the phenomenon [knäreflexen] is one which has been long known for school boys«.

Grov neurologisk status

Babinski ska ha noterat att en patient med hysteri inte extenderade tårna som kringliggande patienter med ryggmärgssjukdomar gjorde. Denna fråga har ett ovanligt klart och säkert svar, nämligen talet. Alla läkare förväntas kunna göra en neurologisk undersökning, det vill säga en undersökning som kan påvisa avvikelser i nervsystemets funktion.